Nu far jag iväg till huvudstaden

Nu flyger jag iväg.

Förlåt för att jag är som en neddrogad snigel

Jag borde säga något klokt. Men om sanningen ska fram så har jag ingenting klokt att säga.
  Mitt hår är inte längre rött, nu är det svart, jag bryr mig inte om ni tyckte jag passade bättre i det röda- för jag orkar inte. Nu är det svart. PUNKT.

Mitt påsklov börjar i detta nu och det känns härligt...

Jag är också trött hela tiden. Tror det är för att jag drömmer så mycket när jag sover. Jag drömmer så mycket att det är galet, oftast fina drömmar, som tur är- men inte alltid (tyvärr).

Saknar en människa jag förmodligen aldrig kommer få se igen. Varför jag skriver det här vet jag inte.

  Min pappa fyllde år idag. Grattis till honom.
Imorgon ska jag följa med min finaste vän för samhörighetssamtal i Lund. Det ska bli mysigt att få spendera lite tid med henne.

  Jag saknar. Och jag är trött.

Kram på er allihopa.

Killing Us Softly

SE DEN!
Grät när jag såg den... Det var alldeles för träffande.
Se del 1 med.

Ta er den tiden. OERHÖRT UPPLYSANDE OM HUR VI PÅVERKAS AV MASSMEDIA SÅSOM REKLAM

Zzzz

Jag borde inte vara det, men jag är det....Jag är trött. Jättetrött.

Korvhuvud

Pepsi max är slut i staden. Det mörknar där ute. Jag plågas av min tjocckhet men äter mycket bra.
  Var ute och gick innan. Det var fint

Vi vill ju inte skada andra

Nu... Vill jag att ni ska tänka efter:
Om ni går ner i vikt och slutar äta- vem gör ni det för?

Ingen vill att ni ska göra det, mer än lilla fröken röst i huvudet.

Men om nu äter så har ni så många att äta för. Så nej... Inte lyssna på den egoistiska, destruktiva idioten i huvudet. För ingen vill att ni ska bli magra, ingen vill att ni ska dö.

Tankar under nattens första timme

Sitter och tittar på mina ben... Tänker att jag vill bli smal.
Men inser att det är en idiotisk önskan.
  Tänker på mitt Pitabröd.
Min militära Oliviär.
På min kvinnliga herre.
Och min lilla tyska sten.

Kommer på att det är bättre att nog inte svälta sig trots allt.

För visst mår man bättre nu? Trots att man inte längre är ranglig?

Livets lilla verklighet

Jag vill skriva något revolutionerande
Men jag är ganska tom, må jag säga.
Jag ska, snart, vill jag lova, skriva mycket. Och vackert.

Jag känner en slags tomhet

En meningslöshet
Passiv åskådare
Med brutna vrister och anklar
Ser du mig?
När jag försöker resa mig
fastän jag varken kan krypa eller gå
brister 
vakuum som brister